Kallt i tropikerna
Kom precis hem fran en liten tur till Mr Prata. Chris och jag var dar och drack teh tarik (indiskt te) och at thosai med dipp. Och jag fros som bara den! Och jag vet - det ar inte samma kyla som i Sverige nu, men jag ar kall anda. Munkjacka och sjal hade jag pa mig men vinden blaste sa starkt bak pa Vespan att jag huttrade. Nar vi kom fram och satt still var det ok. Men jag har ocksa varit kall hela dagen, sa hela min kropp ar nedkyld redan. Regnperioden har borjat men ACn ar pa fullt drag anda, sa kontoret ar som ett kylskap! Till och med Chris var kall idag, och da betyder det at det inte bara jag med min kansliga hud som ar tjafsig, faktiskt.
Regnet kommer som pa bestallning varje dag nar vi ska hem fran jobbet. Det borjade i forra veckan med osregn runt tre, da vi oftast gar pa lunch. Men det var inte sa farligt for man maste ju inte ga ut precis da. Men sakta har regnet krupit sig till stangningsdags istallet. Igar slutade vi fem minuter tidigare for att hinna ga innan regnet borjade och vi hann nastan. Vi kom till cykeln torra, men trots den korta resan hem till Chris, hann vi bli blota. Det ar ofta jatteskont att ha motorcykel, sa att vi kan ta oss runt pa egen hand utan taxi eller buss. Men sa nar det regnar blir man antingen fast under tak hur lange som helst och kommer forsent jamt - eller sa blir man genomvat. Som tur ar kopte jag regncapes for motorcykel i Phnom Penh nar jag halsade pa mamma forra aret.
Chris och jag levererade en ring till en kund och blev fast i regnet. Jag i min gamla Italy hjalm, som sedan Hong Kong bytts ut mot Hello Kitty...
Bilden pa mig i cape ar Chris favorit just nu. Han tycker att jag ser sa rolig ut att han sitter och kollar pa den varje dag. Tydligen kan han inte ens vara arg pa mig nar han ser den har bilden i sin telefon, sa det ar ju himla bra!
Regnet kommer som pa bestallning varje dag nar vi ska hem fran jobbet. Det borjade i forra veckan med osregn runt tre, da vi oftast gar pa lunch. Men det var inte sa farligt for man maste ju inte ga ut precis da. Men sakta har regnet krupit sig till stangningsdags istallet. Igar slutade vi fem minuter tidigare for att hinna ga innan regnet borjade och vi hann nastan. Vi kom till cykeln torra, men trots den korta resan hem till Chris, hann vi bli blota. Det ar ofta jatteskont att ha motorcykel, sa att vi kan ta oss runt pa egen hand utan taxi eller buss. Men sa nar det regnar blir man antingen fast under tak hur lange som helst och kommer forsent jamt - eller sa blir man genomvat. Som tur ar kopte jag regncapes for motorcykel i Phnom Penh nar jag halsade pa mamma forra aret.
Chris och jag levererade en ring till en kund och blev fast i regnet. Jag i min gamla Italy hjalm, som sedan Hong Kong bytts ut mot Hello Kitty...
Bilden pa mig i cape ar Chris favorit just nu. Han tycker att jag ser sa rolig ut att han sitter och kollar pa den varje dag. Tydligen kan han inte ens vara arg pa mig nar han ser den har bilden i sin telefon, sa det ar ju himla bra!
Kommentarer
Trackback
