sarareser

Jag har inte skrivit pa ett tag. Jag antar att jag inte gjort sa mycket. Men nu minsann hander det! (skojar bara) Jag var pa manikyr/pedikyr idag. Jag ska pa brollopsmiddag pa lordag och det ar antagligen den tjusigaste middagen jag nansin kommer ga pa... Det ar en kompis till Chris som gifter sig och middagen halls pa Ritz-Carlton. Det kommer vara ca 75 bord vilket innebar 750 superrika manniskor i en och samma lokal. Det galler for mig som 'juvelerare' att inte se ut som skit. Sa efter att ha bestamt mig for att anvanda ett par skor som jag kopte for flera ar sen - 'ifall att' for att de var sa billiga  - maste jag nu se till att ha farg pa tanaglarna. Nagot som jag faktiskt inte gjort sen jag flyttade hit eftersom naglarna blir helt gula och ackliga nar lacket reagerar med solen eller nat...

Eftersom man inte kan ha skor pa sig pa en gang efter pedikyren var jag tvungen att storta hem efter jobbet och hamta flipflops. Och nu kan jag knappt gora nanting for jag maste akta bade fingrar och tar. Det har jag inte upplevt pa manga ar... :) Men jag haller mig mina rotter trogen - inget rosa eller rott har inte - det blev silverglitter pa bade fingrar och tar. Jag antog att svart inte passar sig. Far se hur bra de haller sig till lordag.... Angest... Ska ha finklanning och finskor och sa maste jag gora nagot av haret  ocksa! Varfor ska det vara sa svart!? Till pa kopet maste jag ge minst $120 i rott paket. Herregud, jag kollade precis och det ar mer an 600kr! Maten brukar ju vara god i alla fall... Hoppas jag far sitta med roligt folk, for man sitter i princip still hela middagen - och det ar val tur det, for jag kan inte ga i mina klackar!

Antligen har jag gatt igenom bilderna och valt ut nagra stycken att visa har. Det vara svart att salla och jag tycker inte riktigt jag har nagra guldkorn. Jag forsokte sa mycket att vara pa semester att jag till och med semestrade fran fotandet. Hade bara med mig min lilla kamera ocksa, sa det vara inte riktigt samma kansla... Dessutom ar det svarare att stanna var femte meter nar man cyklar!

Over Forsta Majhelgen akte Chris och jag for att halsa pa min mamma i Vientiane, Laos, dar hon jobbar pa den Svenska Skolan sedan Januari. Vi hade inte setts pa tre manader och det kandes som lange. Dessutom ville jag se hur hon har det darborta, och det ar inte helt sakert att hon blir kvar nasta ar sa vi passade pa nu. Det finns inga direktflyg till Laos fran Europa och bara nagra fa stallen i Asien ocksa. Darav ryktet om att vara det lugnaste och mest 'laid-back' destinationen i Sydostasien. Det betydde ocksa att det tog oss ungefar tio timmar fran dorr till dorr till ett land som ligger relativt nara. Forst flog vi till Bangkok (2.5h), hamtade baggage, checkade in igen (budgetflyg kan inte checka in baggage hela vagen), at flygplatslunch och vantade i fyra timmar innan vi tog entimmesflyget till Udon Thani i norra Thailand, vid gransen till Laos. Darifran en minibuss i en timme till gransen, over gransen, kopa Visum och slutligen en timmes tuk-tuk resa in till stan. Och dar vid busstationen satt hon - min mamma!

Chris passade pa att fira aterseendet med en panoramabild pa mor och dotter... Han var sa smart att han anvande pelaren pa trappan att dela bilden med for att gora det enkelt att satta ihop bilderna i Photoshop, ni ser pa fargskillnaderna var...

Mamma berattade aldrig for mig hur hon bodde, sa jag hade tankt mig en liten lagenhet utanfor stan. Vad forvanad jag blev nar vi kom till hennes lilla stuga med jattemysig tradgard! Huset ar delat i tva sa de ar som lagenheter inuti. Som tur ar hade mamma ett gastrum som hon kunde sova i medan Chris och jag tog over hennes sang :) . Vi at frukost i lugn och ro ute i tradgarden varje morgon, mackor med salami och ost pa nybakt brod fran det franska bageriet. Det verkar ju lattare att hitta god yoghurt och brod i Vientiane an vad det gor i Singapore! Det fanns till och med ett skandinaviskt konditori med dammsugare och kanelbullar i stan...

Vi har hittat ett nytt stalle att dricka pa efter jobbet. Det ar ett backpacker hostel nara Little India som har en bar pa baksidan, sa den kallas Backyard. Man sitter utomhus och det finns ett skitigt biljardbord. Men det basta ar att de har 1-for-1, som det kallas - tva till priset av en pa olen. I vanliga fall kostar det $10.80 (nastan 60kr) per pint , men  under Happy Hour som varar till 21.00 far man alltsa tva for det priset. Alkohol ar sa otroligt dyrt har, sa en 30-kronors ol anses superbillig. Och vi har gjort oss van med personalen, sa vi kan forbestalla hur manga som helst, som de inte haller upp forran man fragar...
Forra fredagen var Chris och jag pa Backyard med Brandon och hans kompis Yeok-nanting... (Jag maste se kinesiska namn i skrift for att komma ihag... ). En valdigt rolig kvall. Brandon kanner killarna i bandet, sa vi satt och skojade med dem medan de spelade och mot slutet av kvallen (vi gick vidare fore midnatt) skralade Brandon och Chris sjalva i mickarna.

Det var en san dar oplanerad kvall (som oftast blir bast) och vi hade faktiskt sa kalaskul att jag totalt glomde bort att jag jobbade nasta dag.... Lordag morgon var inte kul....

Jag ar ju inte sa snabb pa det har bloggandet, sa sondagen levereras pa onsdag kvall... Jag kom pa att manga av er inte ens har traffat mina syskon (Emily - jag kallar dem fortfarande bebisar...). Och aven om ni har det, sa var det val ett tag sedan. Aoife (min syster) flyttade till Singapore nar hon var fem veckor gammal, nastan exakt fem ar sedan. Nu ar hon en stor liten tjej som alskar rosa och balett. Hon stylar sig sjalv nagot otroligt! Mammas linne blir till en klanning, men en sjal som skarp. Matchad med hemgjorda halsband som harband, till pa kopet! Cian fyller snart nio sa han laser redan (och vill aldrig sluta!), alskar datorspel med drakar och pluggar kinesiska samt gar pa gymnastik och taekwando.

Chris kompis Brandon har tjatat pa mig hur lange som helst att ladda upp bilder pa facebook fran langfredagen, da vi var hemma hos Eugene och at supergod middag och drack ol. Jag hade med mig en liten Canon PowerShot som jag skulle recensera, sa vi tog ett par bilder dar killarna poserade till idolbilder med sitt latsasrockband som de kallade The Pretenders. Eftersom kameran bara kom med ett 32MB minneskort sa blev det bara fem bilder, for resten av minnet behovde jag till testbilder for min recensionsartikel.


I morkret blev det ju inte sa intressanta resultat, sa jag fick Photoshoppa dem lite. 'I svartvitt blir allt battre', som vi brukade saga pa Medieproduktionen i Falun! Jag tyckte jag kunde passa pa att dela med mig av bilderna i alla fall eftersom jag jobbat sa hart... Ni som har facebook kan se dem dar ocksa, men det star ni val ut med!

Jag ville forresten bara dela med mig av mitt fantastiska evenfoto fran invigningsfesten haromkvallen. Dresscode var 'White chic' vad det nu skulle betyda... Chris och jag gick direkt fran jobbet, sa jag tog min enda vita blus for att folja 'reglerna'. Dar fick jag igen for att jag inte gick i vitt pa Kents 6 Juni konsert flera ar sedan.

Pa nastan vartenda event har i Singapore har de en fotograf som tar kort pa gasterna framfor en skarm med loggor. De printar dem under kvallen sa far man ett trevlig minne med sig hem. Sa ocksa denna kvall. Men min faster som kanner agaren tog sa manga kort framfor den dar vaggen, att hon ville fa med lite glitter och kul istallet. Vi tog det har vi ett-tiden pa vagen hem. Fotografen hade redan packat ner kameran, men tog gladeligen upp den igen for att vara oss till lags. Ling berattade glatt hur bra det ar att ta kort tillsammans med chefen i borjan av kvallen, for sen ar alla sa medgorliga resten av kvallen :)

Jag har varit sjuk i over en vecka nu och ar fortfarande inte helt bra. Igar slappte antligen huvudvarken i alla fall. Fem dagar i strack hade jag dundrande huvudvark - aldrig hant mig forut! Jag ar fortfarande snorig och lite seg i huvudet (far se om det slapper:). Jag tycker jag har varit sjuk mer an vanligt den senaste tiden. Kanske har det att gora med sex dagars arbetsvecka och 23 grader inomhus i tropikerna. Jag svettas utomhus hela tiden, sen maste jag ta pa mig strumpbyxorna nar jag kommer till jobbet! Precis tvartom mot Sverige! Jag kanner mig verkligen helt utarbetad, men det har val att gora med att vara sjuk ocksa. Kunde bara vara hemma sjuk en dag, for vi lanserade precis var nya produkt forra veckan, sa det var min mest fullpackade vecka hittills.
Ikvall ska jag pa invigning av en ny bistro vid The Esplanade, det stora konsert och teaterhuset har. Min faster kanner agarna, de har redan nagra stallen i KL tror jag, sa hon ar i stan. Kanner mig ju inte helt tip top men det ska val bli trevligt att ga ut. Chris ar installd pa att traffa nytt folk pa grund av jobbet. Jag ar ju sa dalig pa at natverka, jag orkar inte prata med nya manniskor... Jag far val forsoka lara mig av Chris. Jag vet att det ibland kan vara kul att traffa nytt folk, men inte alltid. Speciellt inte har i Singapore... 'Oj, jobbar du OCKSA pa bank, vad intressant!' Namen, ar du oil trader, det ar alla jag kanner ocksa!' Fattar fortfarande inte vad nagon av dem faktiskt gor, men det gor liksom detsamma... Forlat i forvag om nagon kanner sig traffad...

Idag hande det jag har vantat pa det i flera dagar. Guess har en kampanj i Paragon dar en avdelning ar en utstallning av snygga gamla svartvita reklamposters och videos - bl a en med skitsnygga Juliette Lewis, maste vara nan gang i mitten av nittiotalet. Men sa har de en annan del som jag inte fattar alls. Ett gang skyltdockor i trakiga klader - inte alls som Guessreklamer eller ens vanliga skyltfonster. I vanliga fall ar skyltfonstren har snygga. Enkla, sexiga, i jeans och 60-talshar. Det har ar trist som bara den! Till det roliga - det var en av killdockorna som hade losa jeans som hangde nere pa lagre baken, som en tonaring, och jag har bara vantat pa att de skulle glida langre ner. Och i morse hande det! Med kameran alltid i beredskap lyckades jag fanga detta spektakel. Se sa tuff han ser ut nu. Far val se nar nagon upptacker det och drar upp brallorna igen....

Laste pa om symmetri i fotokomposition idag for min nasta artikel. Medan jag holl pa med det, mindes jag en artikel som var i Vecko Revyn, eller nat sant, nan gang i borjan av nittiotalet. Det handlade om symmetri och skonhet och visade hur folk som har symmetriska ansikten anses vackrare an andra. Som exempel hade de nagra kandisar som de tagit tva hogerhalvor och tva vansterhalvor och satt ihop for att visa hur symmetriska eller osymmetriska deras ansikten var. De enda exemplen jag kommer ihag ar Izabella Scorupco - som var perfekt symmetrisk - och Pernilla Wahlgren - som sag helt galen ut i bada! Hennes ena sida tog upp tva tredjedelar av ansiktet, minns jag.

Jag tyckte det vore intressant att testa detta pa mig sjalv, och insag att jag inte ar nagon matematisk skonhet... Jag ser ut som en massmordare/brottare i den ena, och en liten fagel i den andra. Konstigt hur min hallning skiljer sig sa. Bilden ar faktiskt tagen aningens pa sniskan, kanske ar det darfor min ena axel ar mycket storre. Det ar ocksa underligt hur allt verkar vara storre pa min hogra sida, utom munnen, som ar helt utdragen pa vanstra sidan...

Chris ser ut som sig sjalv pa bada, fastan de ar ganska olika i detaljerna. Konstigt. Ogonbrynen ar det som skiljer sig mest! Nasan har ganska olika form ocksa. Och frisyren ser ju saklart lite konstig ut pa vanstersidan, men det ar ju inte ett ansiktsdrag. Annars verkar han vara mer symmetrisk an jag. 

Det verkar vara dags att byta namn till Sara ater, eftersom det bara ar mat pa den har bloggen. Men jag maste bara visa den har supergoda ratten. Chris och jag fick tipset att ata Thaimat i en food court nara en kompis, sa vi akte dit for att prova. Augergine, lok,  flaskfars och massor av olja, toppat med knaperstekt thaibasilika - mums!

Det ar sondagsmorgon och Chris ar ute och gor sin joggingrunda. Jag ligger i sangen och lyssnar pa Led Zeppelin pa min mammas iPod istallet (ja, mamma jag har overfort nagra av mina sanger ocksa). Haha, insag just att iPoden var en present till min mamma, och Ledzep skivan en present till Chris, och har sitter jag med bada! Jag ar ju valdigt smart i mitt presentkopande, maste jag saga. Jag tycker ju definitivt att mitt satt att borja en sondag ar mycket battre an Chris i alla fall! Jag som till och med ar emot att duscha pa denna heliga dag... Oroa er inte, jag har faktiskt kompromissat pa den punkten sedan jag flyttade fran is-Falun till tropikerna - Jag brukar inte lukta!

Snart kommer Chris tillbaka och da ska vi till Mr Prata o ata frukost, tror jag. Ofta ater vi Prawn noodles pa sondagar men idag har vi planerat en fodelsedagslunch med vanner. Chris fyllde 31 i fredags och vi ska till var local som precis borjat med Sunday roast. All you can eat! Och olen ar billig, sa vi ska ha en slapparsondag dar... harligt.


Nyss hemkommen. Vi var pa Bojangles i ungefar 6 timmar och at tre omgangar av buffeen. Valdigt gott! Enkelt och "hemlagat". Ett gang olika kompisar kom och det var en trevlig sondagseftermiddag. Chris och jag var de enda som inte var bakis, sa vi var glada medan alla andra satt och sippade pa sina ol och tog det lugnt. 

Vi planerade lite lost med Montse och Ben att ta en langhelg till en strand for att inte gora nagonting -vi far se hur det gar. Det var svart att komma overens om ett stalle, for de dyker stup i kvarten och har varit pa varenda o runtomkring, sa de ar inte sa sugna pa att aka tillbaka till dem. Far forsoka hitta nagot som kan intressera dem. Chris och jag behover  en helg av totalt slappande...

Ikvall at Chris och jag middag pa ett ryskt stekhus. Stallet har varit pa samma plats sedan hans foraldrar borjade dejta, och da brukade de ga dit. Vi var dar ikvall for forsta gangen (istallet for att ga till gymet). Och det var nastan forsta gangen som vi varit pa en 'dejt'. Inte for att det riktigt var det, men det kandes sa bara for att vi at pa restaurang.  Det har ar inget snofsigt stalle; ganska enkelt inrett med husmanskansla pa maten, men det ar restaurangstamning och de flamberar efterratterna pa plats bredvid bordet. Efter att ha sett flera eldlagor runtomkring oss, kunde vi inte halla oss fran att prova 'Cherry Jubilee' som var nanslags flamberade korsbar med glass. Jag provade aven 'Shaslik' - husets specialite, ett grillspett som visst ar tillrett pa akta ryskt vis. Gott var det, men aningens torrt for det fanns ingen sas. Jag antar man ska svalja ner det med Vodka ;)

Kom precis hem fran en liten tur till Mr Prata. Chris och jag var dar och drack teh tarik (indiskt te) och at thosai med dipp. Och jag fros som bara den! Och jag vet - det ar inte samma kyla som i Sverige nu, men jag ar kall anda. Munkjacka och sjal hade jag pa mig men vinden blaste sa starkt bak pa Vespan att jag huttrade. Nar vi kom fram och satt still var det ok. Men jag har ocksa varit kall hela dagen, sa hela min kropp ar nedkyld redan. Regnperioden har borjat men ACn ar pa fullt drag anda, sa kontoret ar som ett kylskap! Till och med Chris var kall idag, och da betyder det at det inte bara jag med min kansliga hud som ar tjafsig, faktiskt.

Regnet kommer som pa bestallning varje dag nar vi ska hem fran jobbet. Det borjade i forra veckan med osregn runt tre, da vi oftast gar pa lunch. Men det var inte sa farligt for man maste ju inte ga ut precis da. Men sakta har regnet krupit sig till stangningsdags istallet. Igar slutade vi fem minuter tidigare for att hinna ga innan regnet borjade och vi hann nastan. Vi kom till cykeln torra, men trots den korta resan hem till Chris, hann vi bli blota. Det ar ofta jatteskont att ha motorcykel, sa att vi kan ta oss runt pa egen hand utan taxi eller buss. Men sa nar det regnar blir man antingen fast under tak hur lange som helst och kommer forsent jamt - eller sa blir man genomvat. Som tur ar kopte jag regncapes for motorcykel i Phnom Penh nar jag halsade pa mamma forra aret.  


Chris och jag levererade en ring till en kund och blev fast i regnet. Jag i min gamla Italy hjalm, som sedan Hong Kong bytts ut mot Hello Kitty...
Bilden pa mig i cape ar Chris favorit just nu. Han tycker att jag ser sa rolig ut att han sitter och kollar pa den varje dag. Tydligen kan han inte ens vara arg pa mig nar han ser den har bilden i sin telefon, sa det ar ju himla bra!

Jag har varit kameralos i flera veckor nu. Min lilla IXUS blev stulen i Kuala Lumpur over Kinesiskt Nyar och jag ar fortfarande i jakt pa den basta kameran med det basta priset. Jag har siktat in mig pa IXUS 870 IS. Den verkar bra och inte alltfor dyr. Den har ocksa vidvinkel av nagot slag, vilket kan vara bra att ha. Det basta med IXUSen som jag hade var 'Digital Macro'-funktionen. Hur bra som helst. Har ar ett exempel pa vad man kan lyckas fa till under en sondagslunch....

For att gora saken varre blev det nagot fel pa min systemkamera nar jag var i Penang ocksa - Err99 - och jag tyckte det sag sa laskigt ut att jag inte anvande kameran resten av resan. Och tur var val det, annars hade de val snott den ocksa. Den verkar funka nu i alla fall.

Till raga pa allt, tappade jag min jobbkamera i marken sa att filtret gick sonder (fjarde gangen det hande mig...). Anledning att jag tog med den utomhus alls var att vi skulle lamna in fore rengoring, men kameraaffaren ville inte, utan hanvisade oss till Nikon och det var da jag tappade den. Chris borjade stada ut allt glas och ville fixa allt sjalv vilket resulterade i mer damm inuti kameran an det varit innan... Sa jag var tvungen att lamna in kameran till Nikon pa lagning. Det var nat fel pa CF-korts kontakten ocksa sa den inte kunde formattera. I flera manader har det varit problem men ingen trodde att det var i kameran. Sa efter att ha bytt kanske fem minneskort, fick jag antligen det lagat nu. Men allt det har hande samtidigt vilket betydde att jag fick ga tre veckor utan nagon kamera alls... Fantastiskt jobbigt. Och inte alls bra for jobbet saklart. Har inte kunnat fota de smycken vi gjort under den har perioden alls.

Vi stangde affaren en hel vecka over kinesiskt nyar (forsta gangen i foretagets 33-ariga historia) Chris foljde med till Penang for att traffa slakten. Kim och Camilla halsade pa fran Sverige med en supergullig Mira, som redan hunnit bli tva ar! Helt sjukt att jag inte traffat henne tidigare!



Det blev en hel del slakt och pahalsande, som sig bor under kinesiskt nyar. Nyarsfirandet pagar egentligen i hela 14 dagar da man ska halsa pa slakt och vanner, ata och spela mahjong. Fast vi var bara i Penang i fyra dagar. Sen akte vi till Kuala Lumpur. Dar blev jag av med min vaska, men jag orkar inte ga in pa det nu.

Tillbaka i Singapore hann vi traffa Chris slakt ocksa. Hans kusin har precis fatt barn och ar den forsta i hans generation att fa barn sa det ar en stor grej. Speciellt for Chris mamma som pratar om bebisen hela tiden och halsar pa sa ofta hon bara kan. Jag kan bara tanka mig hur hon skulle vara om vi fick barn....

Jag ville egentligen inte kalla bloggen for sarareser for det ska ju vara mer om mig 'settling down' har i Singapore. Nu nar jag har fastman, uppehallstillstand och jobb... Men alla andra namn jag ville ha var tagna, sa det fick bli det anda. Och sa ar det ju kankse lattare att komma ihag. Jag far val se hur personlig jag blir, om jag behover lagga pa ett losenord. Jag hade ingen aning om att man kunde ha det tills jag sag min morbrors frus blog (eller blogi som det heter pa finska) som man behover losen for att komma in. Det tyckte jag var en bra ide for jag ar fortfarande en bakatstravare som inte tycker om att ligga blottad pa the world wide web. Inte for att jag tror att manga skulle lasa eller bry sig, men jag ar inte sa bekvam med kanslan av att vara sa allman...